Hej käraste Nimbusläsare!
I förra veckans avsnitt så tog jag upp:
En historisk bakgrund till varför vi har försökt eliminera meningsfullhet i syfte att förhindra storskalig ondska.
Hur vår 80 år långa “fasta” från mening har lett till en utbredd hunger efter Guds ord.
Trots min ambition om att låta denna serien vara ljus och upplyftande, kretsade det första avsnittet ändå ganska mycket kring att beskriva den mörka bakgrunden till vår samtids beskaffenhet. Nu dock, när grunden är lagd, så kan följande avsnitt i högre grad hålla sig på en mer lättsam och kanske till och med humoristisk nivå. Jag uppmanar dig till att läsa del 1 om du inte redan gjort det, annars blir resten ganska svårt att koppla samman.
Detta nummer har som tes att AI-brain-rot (släng en snabb googling om du missat fenomenet) faktiskt är ett tidigt tecken på meningsfullhetens återkomst i vår kultur. Hoppas att läsningen smakar!
Marginalens uppståndelse
En vanlig konsekvens - för såväl individer som samhällen - av att på försöka kuva, förbjuda eller på annat sätt utesluta en viss aspekt av världen brukar ofta vara att det som underkuvas växer desto mer, eller “ploppar upp” på oväntade sätt. Tänk exempelvis på hur Israels folk bara växte desto mer när Faraos förtryck ökade i början på andra mosebok, och att Mose på något vänster blir upphöjd till hovman. Jämför även filmen Shrek, där den totalitära, analfixerade lord Farquads försök att få bort alla underliga väsen från sig slutar det…omvända: Hans prinsessa gifter sig med ett träsktroll och han själv blir uppäten av en drake som gifter sig med en åsna. Dessa inversioner sammanfattas i följande bibelord:
“Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten” - Ps 118:22
Avigsidan av samma mönster är detta: Om du tvingar in det bakvända och absurda i centrum, så kommer det på ett eller annat sätt att slinka tillbaka; “smätta tillbaka” till dit det hör hemma: i utkanten/periferin. Detta är vad som hänt med den moderna konsten.
Att rama in en banan
Varför har de flesta människor ett intuitivt förakt mot modern, abstrakt konst? (Du vet sån’ ‘tejpa en banan på en vägg’- typ av konst) Jo, för att syftet med den typen av konst är att “måla utanför linjerna”, och således protestera mot all typ av objektiv ordning/godhet i världen.
Tänk såhär: Vad innebär det att rama in någonting? Det innebär att helga det: att göra det särskilt (helighet är bättre uttryckt som särskildhet än som avskildhet, som är den vanligare definitionen). Att rama in någonting är att avgränsa det och säga: “här är någonting speciellt”. Vi ramar exempelvis inte in våra räkningar eller vårt toapapper. Däremot kan vi rama in en teckning som ett barn i vår närhet har gjort, trots att den kanske rent “objektivt” är ganska ful. Varför? För att den är särskild. Den som vill kan fortsätta att dra paralleller till hur dagar, platser, föremål och människor helgas/särskiljs i Bibeln.
Den moderna konsten har kort sagt heliggjort det osammanhängande, chockerande, normbrytande och meningslösa. Upp-och-nedvändhet uttrycks således som den djupaste, mystiska sanningen om världen - och det är bara de allra mest sofistikerade konstnärerna och konstvetarna som “förstår”. Konstnärerna är som gnostiska munkarna i upp-och-nedvändhets-kulten som ständigt hittar nya sätt att “måla utanför mandalan”. Kanske är det inramat toapapper nästa gång? Ser du förresten hur allt detta hänger samman med Splittringskontraktet som jag skrev om i det förra avsnittet - det som ska “skydda” oss från Enhet?
Brain rot: Absurditet i funktion
Vad gör man inser att man har tröjan ut och in? Man vänder på den en gång till! Detta är precis vad AI-brain-rot gör i sin härliga absurditet. Den är den raka, symmetriska motsatsen till abstrakt konst. Den är billig, tar 20 sekunder att skapa, och är gjord av AI (som inger en ytterligare upplevelse av overklighet och meningslöshet).
Det är absurt att se en bild på en korsning mellan ett bombflygplan och en krokodil som kallas för “Bombardiro Crocodilo”. Därför skrattar vi åt det. För det betyder ingenting, är helt meningslöst och det hänger inte ihop. Kontrastera detta med en utställning med “utmanande” konst, som lika absurt och meningslöst, men som istället förväntar sig din högsta vördnad inför sin helighet.
Ljusglimten: Inversion av det inverterade
Veckans ljusglimt är alltså att vi börjat skratta åt det absurda igen, istället för att rama in det. På så sätt inverteras det inverterade, och världen vänds på rätt köl igen.
I nästa veckas avsnitt så ska det handla om en annan typ av undermedveten självmedicinering mot meningslöshet, nämligen stickning.
Vi hörs då!
/Vidar
Första gången här? Klicka på knappen för att få Nimbus regelbundet, rakt in i din inkorg!
